Miljödebatten är full av svepande påståenden där de flesta faktiskt inte är klara över vad de menar. Somliga hävdar att arter, naturmiljöer och den biologiska mångfalden ska bevaras för sin egen skull, snarare än för att de är viktiga för människan. Ska man ta samma hänsyn till djur som till människor, och vad innebär i så fall det? Det kanske är ekosystem eller rentav hela jorden som ska respekteras snarare än individerna? Det blir ganska stora skillnader om man har fokus på mänskligheten eller på naturen i sig. I det andra fallet menar man att ekosystemet har ett värde och någon sorts egenskaper som inte enskilda individer har. Summan är större än delarna. Med en antropocentrisk hållning, där människan står i centrum, gör man miljöåtgärder för kommande generationers skull.

Det finns här en intressekonflikt där man måste bestämma sig. Det handlar om grundläggande värdefrågor. Men miljöproblemen väntar inte på att miljöfilosoferna får det att klarna kring de luddiga begreppen. Man har fel om man föreställer sig att man ska lösa alla frågeställningar innan man kan göra något. Man måste handla samtidigt.

Vart har denna djurens bästa vän tagit vägen idag? Många, många är de djur som behöver en vakande hand.  Många av världens djurarter för en tynande tillvaro i skuggan av människans framfart och påverkas av allt snabbare klimatförändringar. I Arktis drabbas isbjörn och valross när havsisarna smälter. De flesta havssköldpaddor ligger i farozonen i takt med stigande vattennivåer. En tredjedel av Australiens och Nya Guineas känguruarter riskerar att dö ut. Antalet koalor har minskat från en miljon till 43 000 -  80 000 på några decennier. Orangutanger i Indonesien och elefanter i Afrika får svårt att hitta mat när regnen minskar. Pandorna i Kina drabbas om deras huvudföda bambun sinar.

Vi har fortfarande en chans att handla. Naturen och människorna behöver ett rättvist, ambitiöst och bindande klimatavtal som begränsar den globala uppvärmningen till högst två grader. Startskottet måste gå nu omedelbart, under FN:s pågående klimatmöte i Mexico.

För de flesta av oss är kanske livet resultatet av en salig blandning av val, slump, planering, tillfälligheter, (mål)medvetenhet, lyckoträffar, oförutsägbarhet, up-and-downs, chanser, möten, transportsträckor, tankar, känslor…. Och där slutprodukten Livet kan te sig ungefär som ett kalejdoskop; varje gång man skakar, blandar och sen tittar så ser man något helt nytt.

Jag tror att det här kalejdoskopet blir vackrare just genom det mänskliga mötet. Så jag tänker passa på att grabba tag i de möjligheter som dyker upp; chanser till inspiration, kunskap, utveckling, fördjupning och glädje, och skaka det hela väl med jämna mellanrum för ett riktigt skimrande resultat….

Trevlig julupptakt! Önskar Camilla och Folkuniversitetet i Helsingborg

För ca 2 miljoner år sedan började släktet Homo, människan, att leta sig utanför Afrika och befolka världen. Utvecklingen av språket och vår hjärna följde varandra. Man hade börjat tala med varandra, lära varandra saker, planera och ljuga. Det var viktigt att hålla reda på vem som var vem, kompis eller fiende. För 100 000 år sen eller så, kanske redan för 200 000 år sedan, gjorde vår egen art Homo sapiens entré. Vi var då inte ensamma som idag, utan det fanns fler människoarter. Men av någon anledning blev bara vi kvar, spred oss över jorden och började så smått bygga städer och fira jul. Hur kom detta sig?

Darwins tanke om det naturliga urvalet där den starkaste överlever har länge varit den teori om människans evolution som varit mest accepterad. Men en del forskare har en annan syn och presenterar ett mer optimistiskt budskap – att vi är jordens snällaste apa. Det kanske inte är konkurrens och kampen för överlevnaden som format människan, utan samarbete och solidaritet. Det som gör människan unik är att vi av naturen är osjälviska och hjälpsamma. Forskning visar att det inte är den starka som drivit utvecklingen framåt, det är den smarta. Solidaritet har alltid vägt tyngre än aggressivitet. Det handlade om politik redan från början och den som skaffade sig flest kompisar vann.
Så glöm inte bort alla de andra, som du inte känner men som finns ändå. Vi delade en gång samma skydd på savannen.

Snälla och goda hösthälsningar från Camilla och Folkuniversitetet!

Känner du någon som är lång, till och med mycket lång, och skulle vara välförtjänt av lite ekonomisk uppmuntran? Då kanske Tall Clubs International kan vara något för er. Eller är du framgångsrik kvinna med ett internationellt intresse, driven social visionär, nordisk kulturarbetare eller duktig fotbollstränare? Det finns något för er alla! Vill du utveckla Internet och digital delaktighet så kan Internetfonden visa sig ha en överraskande potential. Stiftelsedjungeln och fondhavet må vara snårig respektive djupt, men vilka oändliga möjligheter och respektingivande rikedomar som döljer sig bland originella namn, ändamålsbeskrivningar, trixiga ansökningsförfaranden, ålderdomliga stadgar och krångliga blanketter!

Ett djupdyk i högen av möjliga finansiärer kan tillfredställa mycken längtan efter utveckling och fortbildning, vidgade vyer och nya perspektiv, resor och spännande möten, fantastiska samarbeten och möjliggöra nyskapande projekt av de mest skiftande slag. Jag behöver bara manövrera mellan långa bilagor, undvika att krocka med det finstilta längst ner; formulera en god motivering, framhålla tidigare erfarenheter, min duglighet och kompetens samt trycka på min trovärdighet kring ändamålet ifråga. Plus bifoga en genomarbetad och detaljerad projektplan, en tillförlitlig budget och goda rekommendationer; allt prydligt sammanfattat på en A4. Typ.

Men vad vore en skönt mångsidig utbildningsorganisation som Folkuniversitetet utan projekt som Vetenskapsyran, 600 Mötesplatser, Digital Storytelling, Internationella Trädgårdar och Star For Life; utan alla sprakande kulturarrangemang, fina konstutövare och livfulla, spännande internationella utbyten? Ett djupt andetag, och jag är beredd att gå några ronder till mot pappershögen på skrivbordet!

Folkuniversitetet i Helsingborg önskar er alla en härlig höst!

Camilla, Folkuniversitetet i Helsingborg och Vetenskapsyran önskar en härlig, underbar och oväntat bra sommar!

Hälsar Camilla

/Ingela

Alla traditioner har haft en första gång, och det behövs heller inte särskilt många gånger för att något ska kännas trevligt välbekant.  Varmt välkomna att under den allra första Vetenskapsyran träffa Karin, Eric, Sverker och alla andra som kommer att göra veckan så väl värd att minnas!

Hälsar Camilla